onsdag 21 juni 2017

Färdig med gamla relationer?

Jag får ofta den frågan, om jag är färdig med gamla relationer. Eller egentligen; om jag är färdig med relationen med din mamma. Jag svarar alltid samma sak: Jag kommer aldrig att bli färdig med relationen till min sons mamma. Jag vill inte bli färdig med den. Tvärtom kommer hon alltid att vara en oerhört viktig person för mig och det är i allra högsta grad i mitt intresse att vi har bästa möjliga relation och att hon mår bra. För av det mår du bra min pojke och det är det som betyder mest av allt.

Att förstå och acceptera det är avgörande för människor i min och din omgivning, att kunna lita på mitt omdöme och vara trygg i sig själv. Din mamma är och förblir en av de viktigaste människorna i mitt liv, i det avseendet förändrar separationen eller nya relationer ingenting.

En mer relevant och intressant fråga borde vara: "Är du färdig med dig själv och vem du är?".

lördag 17 juni 2017

Underbar dag

Vilken fantastisk dag vi haft min pojke. Blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på hur mysigt det måste ha varit för dig att ha båda dina föräldrar närvarande hela eftermiddagen. Särskilt som både jag och mamma också njöt av både sommarvädret och varandras sällskap. Fast mest av allt njöt vi förstås av vår fina, glada, påhittiga och viljestarka pojke.

Sedan är det lite svårt att förstå att du har så svårt att acceptera när det inte blir som du vill och att du inte sällan blir dum i det. Det gör pappa ledsen och besviken även om jag förstår att det måste vara ett uttryck för att du inte riktigt vet vart du ska göra av känslorna. Mamma och jag behöver hitta något sätt att hjälpa dig när det blir så och att hitta konsekvenser som är rimliga, du kan inte alltid få som du vill.

Men jag väljer att fokusera på den fantastiskt fina energin jag fått av både dig och mamma idag.

söndag 11 juni 2017

Tack

En underbar vecka har vi haft tillsammans min fine, store pojke. Sol, bad och glass i mängder, vi har skönt bort oss och haft det precis så bra som vi förtjänar. Du är verkligen fantastisk att resa med, så tålmodig och nöjd med det som är, så nyfiken på världen och livet.

Nu kommer vi hem till vardagen men sommaren och semestern är ju runt hörnet. Då fortsätter vi på den inslagna vägen!

Du har inte pratat alls mycket om mamma sedan vi åkte. Det är skönt, vill ju inte att du ska grubbla eller längta så att det går ut över glädjen att vara iväg och ledig. Tror nog jag tänker på det mer, känslan av att mamma fattas oss finns där fortsatt. Men mindre denna gången, kanske för att tiden gått, kanske för att vi hade sällskap på resan. Är väldigt glad att vi hade det, det blev väldigt lyckat.

Jag hoppas verkligen att du och mamma får möjlighet att komma iväg i höst och jag lovar att göra allt jag kan för att göra det möjligt.

Grattis på din dag min pojke, älskar dig mer än ord.

torsdag 1 juni 2017

Hur tudelat allting blivit

Vi ska åka på semester snart min pojke. Det ska bli så mysigt. Tänk all glass vi ska äta, alla sandslott vi ska bygga, hur vi ska bada oss skrynkliga och dansa när vi kommer hem på kvällarna.

Men som alltid nu är det tudelat. För mamma ska inte följa med. Märker hur det lägger sordin för dig. Det gör det för mig med. Och jag vet ju att känslan av att någon fattas oss kommer att komma krypande, paradoxalt nog mer ju bättre vi har det. På samma sätt som den gjorde det i helgen. Gladde mig så åt vilken fantastisk dag ni verkade ha haft. Men samtidigt känslan av att jag saknades på bilderna.

Undrar så om mamma tänker liknande tankar ibland.

torsdag 25 maj 2017

Kärleken

Kärleken tänker säkert någon, måste inte den finnas? Nej jag tror ju inte det, inte i varje ögonblick. Däremot måste det finnas en grund att bygga på, en respekt för varandra och ett ömsesidigt ansvar, som föräldrar, för varandra och för den egna utvecklingen. När det finns så är jag övertygad om att kärleken kommer, oavsett om den funnits innan eller inte. Att inte utforska det spåret tycker jag därför är ett hemskt slöseri.

Inget har blivit bättre

Så känner jag ofta, min pojke, att:

- Du måste bära på en ständig längtan efter den ena föräldern, att du 100 % av tiden är utan en förälder.
- Det finns saker hos dig och ditt beteende som tyder på att du inte är så harmonisk som vi vill.
- Jag måste förlika mig med saknaden.
- Jag måste acceptera att inte förstå.
- Mamma inte ser det jag ser. 
- Vi begränsas så av att ha två separata ekonomier i stället för en, så mycket starkare.
- Varje konflikt vi haft senaste året har handlat om rollerna i spåren efter separationen snarare än vår relation.
- Det ständiga pusslandet stjäl så mycket energi från oss båda, energi vi hellre borde lägga på dig och oss själva.
- Samma pusslande gör att det blir ett ständigt kompromissande kring aktiviteter, resor, högtider etc. Nästan alltid med någon förlorare.
- Vi alla får nöja oss med boenden som är ok, inte mer.

Allt detta, i stället för att:
- Du nu kunde haft ett syskon.
- Jag och mamma idag skulle kunna ha en helt unik relation i vår gemensamma syn på föräldraskapet och i den respekt och kommunikation vi nu hittat. Mamma gör mig bättre, och jag henne.
- Vi kunde ha flyttat till ett hus med större trädgård, större lekmöjligheter, större odlingsmöjligheter, vart vi vill.
- Vi kunde ha haft ett fritidshus där vi ständigt hänger på helgerna.
- Vi kunde fortsatt upptäcka världen ihop.

Jag förstår varför mamma valde att lämna, vi hade fastnat i en låsning som skapade mycket frustration. Hos oss båda. Men jag förstår inte varför hon inte ser att all den utveckling som skett efteråt har fört oss så oerhört mycket närmare varandra. Jag förstår inte varför hon inte anser det värt en chans till.

Till så inser jag när jag skriver detta att rubriken inte riktigt är sann. För din och min relation har definitivt blivit bättre sedan mamma flyttade. Vi har väldigt mysigt ihop och det finns något fint i att vi får sätta villkoren för livet när du är hos mig. Men det finns inget som säger att det inte hade kunnat ske ändå.

tisdag 23 maj 2017

Beroendet

Tänk min älskade fina pojke att det kan finnas så många trotsiga och utmanande stunder och ändå gå så fort till att jag längtar efter dig när du lämnat. Det har jag aldrig upplevt innan, inte ens varit i närheten av.

Din mamma är fin min pojke. Hon har börjat ge mer av sig själv och som jag hoppats innebär det att vibkomner närmare varandra och får en avsevärt bättre relation. Jag vill ju bara att det ska vara så enkelt och avslappnat som möjligt. Nu visar vi respekt, omtanke och, ibland, värme för varandra.

Nu ska pappa sova. Älskar dig ner än ord och längtar tills du kommer till mig igen.

lördag 6 maj 2017

Underbar dag med underbar pojke

Solen sken på oss idag min pojke, du är fantastisk på alla sätt jag kan tänka mig. Tänk att det kan vara så roligt att umgås med dig. Du säger så många saker som får mig att känna både stolthet och bli imponerad, klokheter och roligheter. Allra mest stolt är jag nog över hur du har förmågan att uppskatta allt vi gör, att du är fullständigt nöjd med en promenad i den vårvita skogen, att du aldrig tjatar eller har bråttom till något.

Och tänk, vi är bara i början.

måndag 1 maj 2017

Helgernas paradox

Jag gläds så mycket åt att du har det fint med mamma, för det vet jag att du har. Jag vet att mamma gör sitt yttersta för att ni ska ha mysigt, att du ska få all den kärlek du förtjänar. Det gör mig varm, är glad att din mamma är din mamma.

Men samtidigt är det smärtsamt. För ju bättre ni har det, desto mer kraftfull tomheten och längtan. Särskilt tydligt blir det på helger och alla dessa högtider. De finns mycket för familjen och det är svårt att inte se all harmoni i min omgivning, höra barn som skrattar och leker. Då slår saknaden mot mig med kraft.

Undrar så om jag någonsin ska kunna vila i att du har det bra utan att det skuggas av att jag inte är där du är.

torsdag 13 april 2017

Din fina mamma

Jag tycker din mamma prioriterar konstigt ibland och att hon gör saker mycket krångligare än vad de behöver vara, inte minst när det gäller kommunikation. Jag tycker det är svårt att hon är så mycket "här och nu" och att hon inte har mer "split-vision". Jag tycker det är synd att hon genom åren inte har sett mina behov mer. Jag tycker det är jobbigt att stress så ofta påverkat och försvårat vår kommunikation. Jag tycker det är synd att hon bokar upp sig så mycket och inte tillåter sig att vara mer spontan.

Men allra mest tycker jag att du har den finaste mamma jag hade kunnat önska. Jag är så glad att aldrig behöva känna någon som helst oro när du är hos henne. Jag vet att du har det bra och att ni både har kul och mysigt. Jag vet också att hon gör allt hon kan för att inte låta de saker som är hennes utmaningar påverka dig. Hon leker, pysslar och busar fast jag vet att hon kan trycka att det är svårt. Jag vet att hon ibland brottas med stressen och humöret, särskilt när du är på ditt mest bestämda och svårbemästrade humör. Hon lyckas inte alltid, det gör ingen. Men de sakerna imponerar på mig. Mycket mer än de delar av föräldraskapet som hon har naturligt som person.

Jag skulle inte vilja att någon annan i hela världen var din mamma.