tisdag 15 augusti 2017

Det svåra i att vara på efterkälken

Jag har aldrig varit ditt förstahandsval. Inte när det gällt att trösta, komma till ro och somna, åtnjuta förtroende kring hur saker förhåller sig. Tvärtom har mamma alltid gått före. Och inte bara hon, farmor också. Kanske är det så för de flesta pappor och min roll underlättades definitivt inte av den start vi fick. Men icke desto mindre så är det otroligt tungt de gånger du, på olika sätt säger eller uttrycker att det är bättre hos mamma. Då känner jag mig otroligt maktlös. Tycker jag gör allt och lite till och att jag faktiskt gjort väldigt få fel även om det finns många saker jag kunde gjort annorlunda.

Jag hoppas verkligen inte du ser eller märker att jag blir ledsen de gånger de orden kommer.

Nu måste pappa sova. Älskar dig till vansinne.

fredag 11 augusti 2017

Mod eller galenskap?

Igår träffades jag och mamma för att prata om allt det där som är svårt att hinna med i vardagen och som inte känns lämpligt när du är med. Det blev inget bra samtal, inte alls faktiskt, det blev upprört och infekterat och jag vet ärligt talat inte om vi kom någonstans alls. I alla fall inte kring de mer praktiska frågorna, vart vi ska bo, hur länge du ska vara hos respektive förälder. Mamma är inne på att vi ska prova hela veckor nu. Det vill inte jag, jag tycker vi ska fortsätta som vi gjort innan. Och så blir det till att börja med. Om det är rätt vet jag inte, det vet ingen av oss. Men jag hoppas verkligen du vet att både jag och mamma verkligen vill göra det som är bäst för dig.

Tyvärr gjorde det komplicerade i dessa frågor, och att jag inte upplevde mamma särskilt engagerad, att jag råkade öppna dörren till den känsla som vuxit sig allt starkare. Och när dörren väl var öppen gick den inte att stänga. Jag bestämde mig för att det var lika bra att fullfölja och dela min känsla fullt ut. Det hade jag ändå tänkt göra så småningom men planen var att hitta ett bättre valt tillfälle. Men nu är det gjort.

Jag vet inte vad som rör sig i mammas huvud. Jag kan bara hoppas att hon lyssnade på mina ord och tar in dem. Mer kan jag inte göra. Och från nu kommer jag att göra allt för att inte dela känslan med henne igen. Det kommer inte vara lätt. Men jag tror det är nödvändigt. Kanske kommer vi att beröra saken igen, kanske inte. Men jag känner i alla fall att jag var skyldig mig själv och dig att inte låtsas som ingenting.

Älskar dig mer än ord

torsdag 3 augusti 2017

Another day in paradise

Nu är du hos mig igen min fina pojke och det är alldeles underbart. Dessutom har du varit på sånt härligt, varmt och mysigt humör.

Vi har haft en riktigt fin dag ihop alla tre, en sådan som man minns. Inte för vad vi gjorde utan för hur det kändes. Vårt, mitt och mammas, totala fokus på dig. Värmen och respekten oss emellan. Ögonblicken  där vi inser hur mycket vi har gemensamt, tankarna vi båda tänker, då är det fantastiskt det vi har. Vad det nu är.

För mig är det obegripligt om inte mamma ser det jag ser. Men är rädd att hon snarare ser det som att vi kan vara så här bra just för att vi är separerade.  Och då spelar det ju egentligen ingen roll vad jag eller vi gör.

Men oavsett det, är så obeskrivligt tacksam för den här sortens dagar.

tisdag 1 augusti 2017

I natt jag drömde

Vaknade av en dröm nyss. Får hoppas det är en engångsföreteelse, att jag inte ramlar tillbaka i dålig sömn.

Drömde att jag spelade fotboll, på en välbekant plan för länge sedan. Det var väldigt verkligt. Vet inte varför jag vaknade för det var inte direkt läskigt. Mer välbekant med hur det kändes hemma. Åh vad jag önskar att du ska få känna liknande saker. Kanske på fotbollsplanen, gärna där, kanske någon helt annanstans.

I vaket tillstånd kom det som blivit jobbigt när jag tänker på fotboll. Då kom rädslan över att bli skadad och inte kunna göra mig själv rättvisa som människa. Den känsla jag upplevde när du kom. Den känsla som jag upplever i mångt och mycket gjorde att mamma gled ifrån varandra. Jag kan inte låta bli att känna att jag straffats långt bortom rimliga proportioner. För jag tror verkligen att vi fortsatt hade levt ihop om det inte vore för den där sena kvällen på en fotbollsplan.

På riktigt. Jag skojar inte.

Utan den kvällen hade jag orkat vara så mycket starkare i den tuffa start vi fick som föräldrar. Utan den hade jag orkar vara den trygghet och det stöd för mamma som jag varit, och är, på så många andra arenor.

måndag 31 juli 2017

Tillbaka - Klumpen i magen, gråten i halsen

Igår åkte du till mamma igen. Vi har haft en fantastisk vecka med huset fullt av folk i omgångar. Och framför allt, en massa barn. Blir så tydligt att det är då jag mår som allra bäst, omgiven av människor jag tycker om och med naturliga lekkamrater för dig min fina pojke. Det är så jag vill det ska vara alltid.

Därför blir också tonheten och tystnaden så påtaglig nu när du inte är här, när vännerna åkt hem. Trodde jag lärt mig hantera det. Och lite har jag kanske det, känner igen känslan när den kommer. Men var oförberedd på kraften i hur det slog till nu.

Tror egentligen det handlar om känslan av otillräcklighet. Jag räckte inte till för mamma i relationen och gjorde uppenbart inte tillräckligt för att hon skulle stanna. Inte heller har allt det arbete vi lagt ner och de positiva förändringar vi skapat räckt till för att mamma ska vilja ge oss en chans till. Oss som i dig, mig och mamma.

Det i sin tur har lett fram till den otillräcklighet jag känner nu. Den som går hand i hand med maktlöshet. Jag ville bygga en stor familj, ville att du skulle få syskon i nära ålder, naturliga lekkamrater som kompensation för att varken jag eller mamma har syskon. Jag ville bygga allt det där ihop med mamma. Nu måste jag starta om. Mot min vilja.

Därför känner jag mig ledsen idag.


fredag 14 juli 2017

Din vackra mamma

Du har verkligen den bästa mamma man kan önska sig. Jag är så glad att just hon är din mamma, att vi delar synen på vad som är viktigt att lära dig, hur vi hittar balans och vart olika gränser går. Trots allt jobbigt och att jag nog alltid kommer att känna att separationen var ett misslyckande så är jag väldigt glad för det, att vi hjälper varandra vara de bästa föräldrar vi kan. Jag hopas mamma känner samma sak.

Snygg är hon också, din mamma. Och du har fått hennes fantastiska leende och de smittande glada blå ögonen. Jag tror bestämt vi kommer att få en utmaning sen när du blir äldre och intresserad av sånt;)

Sen är det onekligen en utmaning ibland, hur vi är olika i tempo och beslutsfattande. Enkelt uttryckt så är mamma snabbare och mer för att "göra" medan jag vill tänka och utvärdera mer. Den otakten är svår att hantera och är, tror jag, än idag vår värsta fiende, då och numera bara då riskerar vi att köra i diket. Väldigt synd tycker jag för rätt använt tror jag att vi snarare skulle kunna hjälpa varandra att bli bättre när vi är i ytterligheterna av våra respektive sätt att vara, det skulle kunna bli fantastiskt. Men där har vi sällan lyckats. I stället för att se oss själva utifrån och hjälpa den andre så har vi hamnat i varsin skyttegrav, där mitt sätt är rätt och den andres fel. Den fällan går vi fortsatt i ibland, vi hamnar i en återvändsgränd där vi inte kan mötas.

Jag tänker göra allt jag kan för att vi ska sluta hamna där och trots allt tycker jag vi gjort framsteg.

Älskar dig dig mer än ord min vackre, kloke, charmige, busige och envise pojke.

söndag 9 juli 2017

Semestern, den är skräckblandad

Vill att du ska ha det allra bästa sommarlovet, att du ska komma tillbaka till förskolan med en massa fina och ljusa minnen. Bada, åka båt, träffa kompisar, göra utflykter, hälsa på vänner, få besök. Vill att du ska få allt det där. Samtidigt som jag inte vill att det ska bli för mycket, inte sitta i bilen var och varannan dag, kunna vara på samma ställe och bara njuta av varandra och att vara lediga. Den balansgången är svår tycker jag.

Mest av allt vill jag att du ska få mycket tid när både mamma jag är där. Som idag. Det märks hur mycket du tycker om det. Det förstår jag. Det gör jag med.

I morgon kommer du till mig igen. Då får vi prata om vad vi ska göra i veckan, vad vi vill och vad vi orkar. Älskar dig mer än ord min pojke.

måndag 3 juli 2017

Saknaden

Idag drabbade den mig med full kraft igen, tomheten och tystnaden som kommer när du inte är här. Nu är det en hel vecka tills du kommer till mig igen och bara den vetskapen är tung att hantera. Jag hoppas självklart att vi ses innan dess.

Är samtidigt glad att jag blivit bättre på att se mig själv utifrån när det blir jobbigt, att känna igen signalerna och att se att det är så här det brukar vara, att första kvällen är jobbigast. I det underlättar det väldigt mycket att mamma och jag har en så fin dialog nu och att jag känner att vi kan prata om det mesta. Jag hoppas att hon känner samma sak.

Och i det fina gläder jag mig samtidigt oerhört åt den fina dag vi hade igår. Åt att vi hade hela huset fullt av kompisar och att ni alla lekte ihop så fint. Och åt den fina stunden därefter när vi alla landade i soffan vid en film. Jag såg hur bra du mådde i det. Det gjorde jag med.

Hoppas du och mamma får en härlig vecka ihop.

onsdag 21 juni 2017

Färdig med gamla relationer?

Jag får ofta den frågan, om jag är färdig med gamla relationer. Eller egentligen; om jag är färdig med relationen med din mamma. Jag svarar alltid samma sak: Jag kommer aldrig att bli färdig med relationen till min sons mamma. Jag vill inte bli färdig med den. Tvärtom kommer hon alltid att vara en oerhört viktig person för mig och det är i allra högsta grad i mitt intresse att vi har bästa möjliga relation och att hon mår bra. För av det mår du bra min pojke och det är det som betyder mest av allt.

Att förstå och acceptera det är avgörande för människor i min och din omgivning, att kunna lita på mitt omdöme och vara trygg i sig själv. Din mamma är och förblir en av de viktigaste människorna i mitt liv, i det avseendet förändrar separationen eller nya relationer ingenting.

En mer relevant och intressant fråga borde vara: "Är du färdig med dig själv och vem du är?".

lördag 17 juni 2017

Underbar dag

Vilken fantastisk dag vi haft min pojke. Blir alldeles varm i hela kroppen när jag tänker på hur mysigt det måste ha varit för dig att ha båda dina föräldrar närvarande hela eftermiddagen. Särskilt som både jag och mamma också njöt av både sommarvädret och varandras sällskap. Fast mest av allt njöt vi förstås av vår fina, glada, påhittiga och viljestarka pojke.

Sedan är det lite svårt att förstå att du har så svårt att acceptera när det inte blir som du vill och att du inte sällan blir dum i det. Det gör pappa ledsen och besviken även om jag förstår att det måste vara ett uttryck för att du inte riktigt vet vart du ska göra av känslorna. Mamma och jag behöver hitta något sätt att hjälpa dig när det blir så och att hitta konsekvenser som är rimliga, du kan inte alltid få som du vill.

Men jag väljer att fokusera på den fantastiskt fina energin jag fått av både dig och mamma idag.