torsdag 25 maj 2017

Inget har blivit bättre

Så känner jag ofta, min pojke, att:

- Du måste bära på en ständig längtan efter den ena föräldern, att du 100 % av tiden är utan en förälder.
- Det finns saker hos dig och ditt beteende som tyder på att du inte är så harmonisk som vi vill.
- Jag måste förlika mig med saknaden.
- Jag måste acceptera att inte förstå.
- Mamma inte ser det jag ser. 
- Vi begränsas så av att ha två separata ekonomier i stället för en, så mycket starkare.
- Varje konflikt vi haft senaste året har handlat om rollerna i spåren efter separationen snarare än vår relation.
- Det ständiga pusslandet stjäl så mycket energi från oss båda, energi vi hellre borde lägga på dig och oss själva.
- Samma pusslande gör att det blir ett ständigt kompromissande kring aktiviteter, resor, högtider etc. Nästan alltid med någon förlorare.
- Vi alla får nöja oss med boenden som är ok, inte mer.

Allt detta, i stället för att:
- Du nu kunde haft ett syskon.
- Jag och mamma idag skulle kunna ha en helt unik relation i vår gemensamma syn på föräldraskapet och i den respekt och kommunikation vi nu hittat. Mamma gör mig bättre, och jag henne.
- Vi kunde ha flyttat till ett hus med större trädgård, större lekmöjligheter, större odlingsmöjligheter, vart vi vill.
- Vi kunde ha haft ett fritidshus där vi ständigt hänger på helgerna.
- Vi kunde fortsatt upptäcka världen ihop.

Jag förstår varför mamma valde att lämna, vi hade fastnat i en låsning som skapade mycket frustration. Hos oss båda. Men jag förstår inte varför hon inte ser att all den utveckling som skett efteråt har fört oss så oerhört mycket närmare varandra. Jag förstår inte varför hon inte anser det värt en chans till.

Till så inser jag när jag skriver detta att rubriken inte riktigt är sann. För din och min relation har definitivt blivit bättre sedan mamma flyttade. Vi har väldigt mysigt ihop och det finns något fint i att vi får sätta villkoren för livet när du är hos mig. Men det finns inget som säger att det inte hade kunnat ske ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar