Du har verkligen den bästa mamma man kan önska sig. Jag är så glad att just hon är din mamma, att vi delar synen på vad som är viktigt att lära dig, hur vi hittar balans och vart olika gränser går. Trots allt jobbigt och att jag nog alltid kommer att känna att separationen var ett misslyckande så är jag väldigt glad för det, att vi hjälper varandra vara de bästa föräldrar vi kan. Jag hopas mamma känner samma sak.
Snygg är hon också, din mamma. Och du har fått hennes fantastiska leende och de smittande glada blå ögonen. Jag tror bestämt vi kommer att få en utmaning sen när du blir äldre och intresserad av sånt;)
Sen är det onekligen en utmaning ibland, hur vi är olika i tempo och beslutsfattande. Enkelt uttryckt så är mamma snabbare och mer för att "göra" medan jag vill tänka och utvärdera mer. Den otakten är svår att hantera och är, tror jag, än idag vår värsta fiende, då och numera bara då riskerar vi att köra i diket. Väldigt synd tycker jag för rätt använt tror jag att vi snarare skulle kunna hjälpa varandra att bli bättre när vi är i ytterligheterna av våra respektive sätt att vara, det skulle kunna bli fantastiskt. Men där har vi sällan lyckats. I stället för att se oss själva utifrån och hjälpa den andre så har vi hamnat i varsin skyttegrav, där mitt sätt är rätt och den andres fel. Den fällan går vi fortsatt i ibland, vi hamnar i en återvändsgränd där vi inte kan mötas.
Jag tänker göra allt jag kan för att vi ska sluta hamna där och trots allt tycker jag vi gjort framsteg.
Älskar dig dig mer än ord min vackre, kloke, charmige, busige och envise pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar