Jag har aldrig varit ditt förstahandsval. Inte när det gällt att trösta, komma till ro och somna, åtnjuta förtroende kring hur saker förhåller sig. Tvärtom har mamma alltid gått före. Och inte bara hon, farmor också. Kanske är det så för de flesta pappor och min roll underlättades definitivt inte av den start vi fick. Men icke desto mindre så är det otroligt tungt de gånger du, på olika sätt säger eller uttrycker att det är bättre hos mamma. Då känner jag mig otroligt maktlös. Tycker jag gör allt och lite till och att jag faktiskt gjort väldigt få fel även om det finns många saker jag kunde gjort annorlunda.
Jag hoppas verkligen inte du ser eller märker att jag blir ledsen de gånger de orden kommer.
Nu måste pappa sova. Älskar dig till vansinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar