Jag har varit iväg och rest med jobbet. Det har varit en fin resa på många sätt, en resa inåt. En början på något nytt. Hoppas jag. Jag har visat en styrka och disciplin som jag är stolt över, följt min egen övertygelse.
Samtidigt är det och har varit jobbigt, all tid för reflektion väcker också tankar till liv, jag blir påmind om sakernas tillstånd, att jag inte kan få det jag allra helst vill ha. Det gör ont i hela mig.
Inte blev det lättare av att det blev dumt kvällen innan jag skulle åka. Mamma var obetänksam, en brist på respekt för mina känslor. Det är något av det jag har allra svårast för. Särskilt som hon tidigare på kvällen varit fin och känt in att jag hade det jobbigt. Då blir det obetänksamma ännu mer smärtsamt, ett blottat hjärta är mer sårbart.
Har grubblat mycket i helgen på om jag tycker att det obetänksamma är ok. Och det gör jag nog inte. Särskilt inte när det inte är första gången det händer. Men som alltid så kan jag inte se någon anledning att gå omkring vara sur på mamma eller att hämnas, det kan inte gynna någon av oss.
Älskar dig och längtar så tills vi ses
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar