Så är det verkligen min pojke, du är fantastisk i varje avseende. Det blir så tydligt nu när varit ifrån varandra. Din påhittighet och glädje är så inspirerande, varje liten underfundighet och uppfinning gör mig alldeles varm. Och när du dessutom är så omtänksam så känner jag en oerhörd stolthet över att ha bidragit till det du är och till hur du hela tiden utvecklas. Du känns väldigt harmonisk nu och det verkar som övergången till längre intervaller i respektive boende har varit av godo. Men säg inte till mamma att jag sagt det.
Sen tänker jag ibland att det finns något otroligt slösaktigt i att mamma och jag bara har ett barn tillsammans. För vi är väldigt bra föräldrar. Både var för sig och tillsammans. Det känns så synd att vi inte ger oss själva chansen att bättre utnyttja det. Men samtidigt är det kanske ngt positivt med att kunna ge dig allt. Fast jag önskar verkligen att jag kommer att kunna ge dig syskon även om det nu blir rätt stor åldersskillnad.
Älskar dig så mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar